OM OSS

Vårt motto:  Gästen ska känna sig välkommen och omhändertagen samt få en stunds avkoppling med värme, ånga, orientaliska dofter och ljudet av rinnande vatten.

Hamam – en tusenårig tradition

Medan man i det kristna medeltida Europa drabbades av böldpest som en följd av osundhet, brist på mat, smuts, loppor och råttor var livet helt annorlunda i det blomstrande muslimska Imperiet när det gäller hälsan.
Muhammed skrev i koranen, kring år 612 att man skulle genomföra en tvagning innan man gick till bön, en tvagning som gällde hela kroppen efter att man till exempel syndat i vällust eller haft sex.
I den muslimska världen har man respekterat de hygieniska budorden ”man ska inte gå till moskén, om man är smutsig”.
Efter att de osmanska härskarna stärkt sin makt på 1200-talet och inledde sin expansion försökte många sultaner försäkra sig om en plats i paradiset genom att ge undersåtarna möjlighet att uppfylla koranens krav på tvagning.

Selim II, Murad III och Suleyman byggde ett omfattande nät av hamam (offentliga bad) som nådde ända till centrala Europa. I hela mindre Asien byggdes badhus i marmor, det perfekta materialet för vackra, rena och långlivade byggnader. Om det var möjligt byggdes hamam på varma källor som i Bursa vid berget Uludag. Men i de flesta fall värmdes baden med sågspån, trä eller torkad gödsel. Badandet var gratis. Med tiden började man i de mer enkla hamamen göra som man gjorde i de finare och införde avgiftsbelagda tjänster som massage.
I dag har de Turkiska badhusen långa öppettider och två avdelningar, en för män och en för kvinnor, där bastanta matronor erbjuder massage. Förr var kvinnor bara välkomna en gång i veckan och även i länder som Marocko kan de numera bara besöka badhusen vid en viss tid på kvällen och dessutom kortare tid än männen.

När man går in i ett hamam hamnar man först i receptionen där man köper inträdesbiljett, tvål, schampo etc. De personliga tillhörigheterna stoppas in i ett kuvert och låses in i ett skåp. Efter receptionen går de manliga besökarna in till en rakstuga där de även bjuds på te. En grupp massörer väntar iklädda endast en handduk som är deras arbetsuniform.
Total nakenhet anses obscent också i ett hamam och är därför förbjudet.

När man sedan öppnar den tjocka trädörren in till Hamamet slår värme och vattenånga emot besökaren. Åt sidorna går korridorer mot duschar och vilorum. Nästa dörr leder direkt in i hamamets hjärta, som domineras av en stor rund navelsten i marmor där besökarna får ligga ner och svettas. Runt denna sten finns vattenhoar i marmor som fylls med vatten från två guldkranar, en med kall och en med varm vattenstråle som slingrar sig om varandra. När huden blivit varm kommer hamamterapeuten för att skrubba, tvaga och massera med tvålskum tills man är riktigt ren, samtidigt sköljs kroppen med det slingrande vattnet från marmorhoarna vilket ger en speciell upplevelse då det kalla och varma vattnet inte hunnit blandas. Taket består av en kupol med små fönster som släpper in strålar av ljus som genom vattenångan som får marmorn att blänka.
Efter Hamambadet känns huden babylik, mjuk och len.

Översättning: Christer Morling
Text : Jon Ugarte
Redigering : Ziya Gürsoy
Källa : SVD

Ziya Gürsoy, hamammästare och grundare av
Hamam Oriental Sweden AB.